|
|
| Pelargon Pelargonium x hortorum |
|
|
Pelargonen är en blomma som passar både ute och inne. Den kan faktiskt också användas som snittblomma trots att detta inte är särskilt vanligt. Med sin stora variation och sina många användningsområden är det kanske inte så konstigt att den blivit en sådan kär och älskad blomma. |
|
|
| Information |
Bakgrund |
Egenskaper |
Placering |
Sorter |
Kuriosa |
Familj: Geraniaceae, näveväxter
Ursprung: Pelargonerna som vi har i våra hem idag är ett resultat av flera års förädling. Färg: Nyanser av röd, rosa, lax, lila, orange samt vita. Användning: Pelargonen är en mycket mångsidig växt, många sorter finns och blomman passar både inne och ute. Trivs även bra i ljusa och varma uterum. Beskrivning: Pelargonium -grekiskans pelargos, stork, syftar på växtens frukter med storknäbbsliknande spröt
hortorum - trädgårds-, från latinska hortus, trädgård. |
|
| I naturligt tillstånd växer pelargonen som en buske. Den blommar från tidig vår till sen höst med enkla eller fyllda blommor. I butiken finns pelargonerna främst från mars till juli. |
|
| Klarar torka bra och brukar leva i många år till glädje för sin ägare. |
|
I ett varmt och soligt söderfönster med gott om plats är den bästa placeringen för en pelargon. På vintern är temperaturer mellan 8 och 12°C att föredra. Sommartid dricker pelargonen mycket vatten, men den klarar ändå torka bra. Tillväxten och blomningen hämmas dock av torkan och en jämn tillförsel av vatten är att föredra. Krukväxtnäring ges en gång i veckan från vår till höst. För förlängd blomning bör vissna blommor och blad avlägsnas kontinuerligt. När vintern kommer och det naturliga ljuset minskar vill pelargonen ha sin vila. Placera om möjligt plantorna lite svalare, 8-12 grader, men fortfarande ljust. Vattna ytterst lite under viloperioden. Tidigt på våren, när ljuset är på väg tillbaka, beskärs och omplanteras pelargonen i krukväxtjord av bra kvalité.
|
|
Nya sorter utvecklas kontinuerligt. Det finns sorter med enkla, halvfyllda eller fyllda blommor. En del av pelargonerna har dekorativt, brokbladigt bladverk och det finns småvuxna sorter som kallas dvärgar och miniatyrer. |
|
| Redan på 1600-talet fördes de första pelargonerna till Europa. Den blev snabbt populär, och människor kunde betala förmögenheter för ett exemplar. Vildväxande arter finner man huvudsakligen i Sydafrika, Madagaskar och Australien. |
|
|
|
|
|
