Bladlössen föredrar unga växtdelar. Sitter i täta kolonier i skottspetsar och på de yngre bladens undersida och suger växtsaft som gör att plantorna hämmas i tillväxten. Bladlössen utsöndrar en sockerhaltig vätska, honungsdagg, som täcker växtdelar och fönsterkarmar med ett klibbigt skikt. Efterhand som bladlössen växer ömsar de skinn och dessa tomma skinn faller ner på bladen. Man ser det som vita, tomma skal som ligger på bladen och i fönsterkarmen. Går angreppet riktigt långt utan att åtgärdas kan det börja växa en svamp, sotdaggssvamp, i honungsdaggen. Sotdaggssvampen hindrar solljuset att nå bladen och detta får till följd att tillväxten hos plantan minskar. Tillslut kan angripna växtdelar vissna och dö.

Bladlössen kan även sprida virussjukdomar mellan växter.

Finns många bladlusarter men gemensamt för alla är att de har stickande och sugande mundelar som gör hål i blad och andra växtdelar. Vissa bladlusarter har enzymer i saliven som deformerar blad och unga skottdelar när de är där och suger växtsaft. Bladen blir då hoprullade eller krusiga och det kan också bildas gallbildningar, upphöjningar, på bladen.

Bladlössen är ca 1-4 mm långa och färgen varierar från art till art. Det finns bl.a. gröna, gulgröna, svarta och bruna bladlöss.

De flesta bladlössen är vinglösa men när det förekommer vingar är de genomskinliga och framvingarna är större än bakvingarna. De som har vingar förflyttar sig mellan olika växter och kan på så sätt starta ett nytt angrepp och bygga upp en ny koloni.

En anledning till att bladlössen snabbt bildar stora populationer är att det ofta förekommer fortplantning utan befruktning, så kallad jungfrufödsel.  Honorna föder identiska avkommer av sig själva och vid temperaturer kring 20 grader är avkomman redo för en ny generation redan efter en vecka. Detta innebär att en hona kan leverera mellan 50 till 100 döttrar på 3 veckor.  En bladlus lever i ca 4 veckor.

På hösten föds både hanar och honor som parar sig och de befruktade äggen övervintrar. Tidigt på våren kläcks äggen och ett nytt angrepp kan ta sin början.

Flera rovdjur såsom nyckelpigor, både fullbildade och larver, samt larver av blomflugor, stinksländor och parasitsteklar livnär sig på bladlöss.

Det finns parasitsteklar som är specialiserade på bladlöss. Parasitstekelns hona sticker in sitt äggläggningsrör i bladlusens kropp och lägger ett ägg. Larven som kläcks äter sedan upp lusen inifrån. Parasiterade bladlöss svullnar upp, kroppen ändrar färg och hårdnar, en s.k. mumie har bildats. När stekeln är fullbildad gör den ett hål i mumien och kryper ut.

Man kan även bekämpa lössen mekaniskt genom att klämma ihjäl dem eller spola bort dem med vatten under högt tryck. Klipp eventuellt bort kraftigt angripna skott.

 Vanlig såplösning (0,5 dl såpa och 1 liter vatten) har effekt mot bladlöss liksom flera växtvårdsmedel. Det är viktigt att alla lössen träffas av lösningen.

Pyretrumpreparat och Provado insektspinnar, som sticks ner i jorden, kan också användas. Pinnarna utsöndrar ett gift när det kommer ner i jorden som växten tar upp i växtsaften. När lössen suger av växtsaften får de i sig giftet och dör.

Har växten drabbats av sotdaggssvamp som en följd av bladlusangreppet måste växtens blad tvättas rena så att solljuset åter kan komma växten tillgodo.